A Teaspoon lost in reality

Man ska inte posta för ofta, för då ledsnar folk på att besöka bloggen, eller hur är det?

Utav någon orsak ser Susan ut som en köttbulle. Jag har varit ganska övertygad om att hon gått upp i vikt pga att jag inte hunnit varit fullt så aktiv med henne under valrörelsen, som vi var innan. Så när det nu var dags att införskaffa lite ny hundmat, då hon hunnit mumsa i sig den gamla säcken, var det bara att åka förbi ArFa Djurbutik. Till min glädje hävdar deras våg att hon faktiskt har förlorat ännu mer vikt och är nu på 14.6 kg. Kul tycker jag, speciellt då det känns som just vikt minskningen varit lite eftersatt. Passade på att inhandla ytterligare ett koppel åt Susan eftersom hennes var glömd hemma. Hennes tredje koppel på en vecka, eftersom det verkar glömmas och placeras lite fel då och då nu förtiden.
Rusty har å andra sidan också hunnit med en massa. Han lyckades spilla te över ena laptopen så den förvandlades till nyårsfyrverkeri. Det kändes inte fullt lika tungt när det bara var kaffekoppar och vinglas som förstördes. För att göra det hela bättre så kom jag hem från budgetöverläggning i lördags och min laptops hårddisk dog. Känns speciellt bra så här i månadsslutet när alla räkningar skall betalas. Ännu jobbigare när all information/kalender/odyl finns på datorn och det är dessutom använder för att tex ladda mobilen.
I söndags var vi ute på besök hos Lena och Olof på Kennel Applegrove. Kul att se hur mycket Rusty vuxit, och faktiskt vuxit ifrån sina systrar. Också jättekul att höra från uppfödaren att de tycker att han mår bra och verkar utvecklas bra. Dessutom att saker man tränat på faktiskt märks. Tex att han hade bra kontroll över kroppen. Kul med lite tips inför utställningen också, och att få se hur han ska stå mer exakt.

Har en väldigt pratglad hund just nu. Vi har övat en massa på att skälla, vilket har gått ganska bra. Dock så är vi en väldigt påhittig hund och gillar att ta egna initiativ och skäller lite extra då och då för att förhoppningsvis få en bonusbelöning för duktigheten. När vi kan skälla ordentligt får nästa steg bli att öva på att bara skälla på kommando också.

Inkallning känns som det har avstannat helt Det gick så bra i början, Rusty lärde sig meningen med kommandot och så. Men nu känns det som vi inte kommit något längre alls där. När envisa sidan slår till, kan inte ens alla ben i ett slakteri locka honom att komma. Lite frustrerande är det i alla fall, speciellt när man inte riktigt vet vad man ska göra åt det. Förhoppningsvis släpper det så småning om.

Nu är Rusty i alla fall anmäld till Uppsala läns kennelklubbs Mårtenutställning den 12 november. Så nu är det hårdträning inför det som gäller. Kommer säkert vara Rusty som är mest förberedd för det. Kul och spännande ska det bli i alla fall.

Jag tycker om den här varningsskylten.